“När man kan säga till sin vän: Lyssna! Nu är det så tyst att man kan höra små ljud som man vanligtvis inte hör, som fallande snö eller trädens rasslande”. Så här beskiver en kvinna född år 1986 tystnad i ett av svaren på insamlingstävlingen Att uppleva tystnad.
Genom insamlingstävlingen Att uppleva tystnad samlade vi in information kring hur finländare definierar tystnad, var man hittar den och varför man behöver tystnad.
Tystnad är inte avsaknad av ljud. Ofta betyder det att du lägger märke till de små ljuden. Tystnad kan även vara en inre och djup tystnad, som hjälper oss att “bära tillvarons börda”, som en svarande vackert beskrev det. För andra kan tystnad vara en förutsättning för kreativitet, eller bara en liten stund av ren och skär lycka.
Fastän tystnad i allmänhet definieras som något postitivt så kan tystnad även framkalla ångest, sorg eller en känsla av uppgivenhet. Insikten att man inte längre hör fiolens högsta toner eller syrsans sirpande. Istället för högfrekventa ljud är man kanske tvungen att lyssna på öronens sus eller pip. Kanske uppfattar man inte alltid tal. Det kan hända att man börjar undvika vänners sällskap eftersom man vet att det är svårt att uppfatta vad andra säger, speciellt i miljöer med mycket oljud. Då kan tystnaden kännas ensam.
Var hittar man tystnaden?
Positiv tystnad hittar man i skogen, i skärgården eller på sommarstugan. Inomhus kan tystnad hittas i hemmet, i bastun, bibliotek eller kyrkan. I många av vårt lands städer har man kartlagt de urbana tysta områden som ännu finns kvar. Ett urbant tyst område erbjuder inte samma oavbrutna tystnad som i naturen, det är mest trafikljud som surrar i bakgrunden. Men trots detta kan man urskilja de små ljuden från naturen. Sådana områden hittar man inte längre i alla städer.
Exempelvis i Vanda finns det inget område som uppfyller kriterierna för ett tyst område, på grund av mängden flygbuller. För vänner av tystnad är den goda nyheten att på glest befolkade bygder finns det många tysta områden.
En undersökning från 2017 visar att i Finland finns det flest tysta områden bland EU-länderna. Hela 84 procent av vår landyta kan definieras som tyst . Nederländerna har minst antal tysta områden, med bara 9 procent av landytan.
Varför behöver vi tystnad?
Redan en kort stund i en tyst miljö sänker vårt blodtryck och vår puls. Tystnad lugnar och minskar stress. Att regelbundet vistas i tysta miljöer minskar även bullrets störning. Tystnad hjälper oss att återhämta oss från arbete och vardagens krav, och den sätter saker och ting i perspektiv. För mig är det bästa med tystnaden det att den inte kräver något, och den ger alltid efter.
Tystnaden håller bullret, sin eviga baksida, på avstånd. Buller definieras som ett störande och oönskat ljud som kan ha skadliga efftekter på hälsan. Den överlägset största enskilda källan till buller är trafiken. Buller orsakas också av arbetsmaskiner, industrianläggningar och olika evenemang. Man kan också exponeras för buller inomhus. När det gäller olika läromiljöer såsom skolor och daghem är användningen av öppna utrymmen oroväckande. I öppna klassrum har man kunnat konstatera att buller skapar mycket olägenheter.
Buller gör det svårt att koncentrera sig och försvagar exempelvis korttidsminnets funktioner, och gör det svårare att att studera än i lugna miljöer. Det är i synnerhet barn och unga som redan har inlärnings- och koncentrationsproblem som lider av bullret i öppna utrymmen.
Tystnaden behöver värnas om
Många städer har gjort enkätundersökningar för att kartlägga betydelsen av tysta områden. Många stadsinvånare upplever tysta områden som viktiga och anses vara för få. Jag anser att tystnad är något som borde värnas om mer än det görs idag, och det borde finnas fler tysta områden speciellt i städer. Buller bekämpas förstås på olika sätt och ett bra exempel på det är att anvisningar för ljudisolering i bostäder hela tiden skärps.
Samtidigt beräknas trafiken bara öka, och bebyggelse i allt mer tätbebodda städer ökar mängden av de som exponeras för buller. Tyvärr byggs även vindkraftverk ofta på tysta områden. Ett krasst exempel på hur lite man värdesätter tystnad är de Nationella målen för områdesanvändning, inom vilka man gör upp principer för riktlinjer för markanvänding. Dessa innehöll ännu på 2010-talet målsättningen att värna om tysta områden. I de förnyade målen från år 2017 nämns tystnad inte längre bland målen.
Mindre buller, hälsosammare livsmiljö
Jag tänker att frågor som rör buller och ljud ofta ligger lågt ner på listan över miljöärenden och det upplevs inte som lika viktiga, jämfört med många andra miljöärenden. Ibland stöter man även på uppfattningen att ljudmiljö är vars och ens eget ansvar, som att du kanske borde “flytta till landet” om du stör dig på buller eller använda brusreducerande hörlurar.
Det rör sig dock om ett så pass brett problem att det inte kan lösas genom att sätta ansvaret på en enskild individ. I Finland bor runt en miljon människor på bullerområden, där risken för skadliga hälsoeffekter av buller ökar. Listan på dessa hälsorisker är lång och dyster.
Kontinuerlig exponering för buller har koppling till hjärt- och kärlsjukdomar, nedsatt immunitet, diabetes, minnesproblem, hörselnedsättning samt många kognitiva problem. Förutom allmän bullerbekämpning anser jag att det skulle vara viktigt att ta itu med grundorsakerna till buller. Man borde sträva efter att ändra stadsstrukturen så att kollektivtrafik och att promenera och cykla skulle vara mer naturliga sätt att röra sig än idag. Att främja hållbar trafik skulle minska på såväl buller som på övriga miljöproblem. Bilar har förstås sin plats, men i många länder finns glädjande exempel på att städer kan byggas så att de inte är beroende av bilar. Detta skulle skapa en hälsosammare och mer trivsam livsmiljö för oss alla.
Min egen tysta favoritplats varierar enligt årstid. Just nu väntar jag på snön, så att jag kan åka ut och skida. Vilket vackert ljud som skapas när snön knastrar under skidorna!
Text: Outi Ampuja
Översättning: Tina Kärkinen
Skribenten är forskare, vetenskapsförfattare och docent vid Helsingfors universitet.
Citaten från insamlingstävlingen Att uppleva tystnad är hämtade från Outi Ampujas bok: Hyvä hiljaiuss (Atena 2017)