När man möter något som ruckar på livet, såsom en hörselskada, är det naturligt att det kan uppstå en kris. Sociala nätverk hjälper ofta människor att komma vidare.
Nedsatt hörsel är en naturlig del av åldrandet och kan medföra många förändringar i en persons vardag. När hörseln blir sämre påverkar det såväl kommunikationsförmågan som deltagande i sociala aktiviteter. Det kan även inverka på vårt psykiska som fysiska välmående.
Enligt Anne Viljanen som forskat kring hörselnedsättning och livskvalitet, beaktas de bredare följderna av nedsatt hörsel inte tillräckligt.
– Man talar ofta om hörselproblem som “bara” ett kommunikationsproblem, utan att egentligen ta i beaktande på vilka andra sätt det påverkar en människas välmående. Förmågan att höra har en stor betydelse för vår funktionsförmåga och för vårt välmående. Det har visat sig att hörsel påverkar såväl vår rörelseförmåga som vårt psykiska välmående och vår sociala aktivitet.
Viljanen menar att det är viktigt att komma ihåg att hörselproblem kan påverka olika människor på olika sätt.
– Man kan uppleva samma grad av hörselnedsättning på mycket olika sätt. För en del kan det innebära betydliga begränsningar, medan andra klarar sig bättre.
Det är viktigt att hörselnedsättning uppmärksammas tidigt för att undvika eventuella följdsjukdomar, säger hon.
– Inom sjukvården borde man alltid ta i beaktande hörsel och styra personen till hörselrehabilitering i ett tidigt skede. Då är det exempelvis lättare att vänja sig vid att använda hörapparat och man kan förebygga eller lindra eventuella problem som nedsatt hörsel kan medföra. Det är också viktigt att hälsovårdspersonal alltid försäkrar sig om att patienten hör och uppfattar olika vårdanvisningar.
Att acceptera sin hörselnedsättning
När man möter något som ruckar på livet, såsom en hörselskada, är det naturligt att det kan uppstå en kris. Det säger Kristoffer Hagström, som arbetar som psykolog inom rehabilitering på HVC i östra Finland. Inom sitt arbete har han dragit många kurser och gruppdiskussioner om bland annat hörselskada, cancer, diabetes och hjärtproblem.
– På ett sätt är det en kris, för att få en hörselskada är inget man bestämmer. Alla fysiska sjukdomar är egentligen sådana, för man möter något som man hamnar att leva med.
Under en kris går man igenom olika faser och det är individuellt hur det påverkar en person. Allas situation är unik, säger Hagström. Hur man möter en kris påverkas av hur ens livssituation ser ut, hurudan man är som person och ens förflutna. Vissa har mer redskap och förutsättningar att hantera kriser.
För att kunna gå vidare måste man alltid ta sig igenom en anpassningsprocess, säger Hagström.
– Man hamnar att anpassa sig för man kan inte trolla bort det. Om jag inte kan acceptera en situation står jag och hackar huvudet i väggen. Det blir bara värre om man försöker komma bort från en situation som man inte accepterar. Man kan inte ljuga för sig själv. Större acceptans medför ökat psykiskt välmående, men det är lättare sagt än gjort. För vissa kan det ske naturligt medan andra går igenom en djupare process.
Det är viktigt att komma ihåg att acceptans inte är motsatsen till hopplöshet, påminner Hagström.
– Att acceptera sin nuvarande situation innebär att man accepterar verkligheten. Men det betyder inte att man behöver ge upp hoppet om att även positiva saker kan ske i framtiden.
Förändring kan medföra sorgeprocess
Ofta är acceptans förknippat med en sorgeprocess. En sjukdom tar ifrån en saker som har varit viktiga i ens liv. Det kan känns orättvist – varför händer detta mig? Man kanske känner att man har fått en dålig lott i livet. En sjukdom är ju inget man väljer. När man förlorar en del av sin fysiska funktionsförmåga kan det hända att man möter en liknande sorgeprocess som när någon går bort, menar Hagström. Fast det inte är lika radikalt som att förlora en närstående kan processen vara lika.
– Att förlora en del av sin hälsa genom en sjukdom är en sorgeprocess i sig. Man behöver kunna bearbeta och uttrycka sin besvikelse och vara ärlig med den. Man behöver ge den rum, inte sopa den under mattan och tänka att nu ska jag bara vara stark och gå vidare. För att kunna komma vidare krävs det att man sörjer och den processen tar den tid den tar.
I krisfasen kan det göra gott att gå och prata med någon, såsom en psykolog, sjukskötare eller diakon. Steget kan vara stort och tröskeln hög för att erkänna att man behöver det men det kan göra gott, säger Hagström.
Kamratstöd hjälper dig vidare
När något ruckar på tillvaron hjälper det ofta att ha ett socialt nätverk och vänner som stöder. Det är viktigt att få kamratstöd och komma i kontakt med andra människor som har en liknande situation, menar Hagström. De positiva effekterna av kamratstöd är något som han själv har sett i sitt arbete inom rehabilitering.
– Det man ofta hör efter kurser är att det var givande att få prata med andra som har liknande problem och märka att man inte är ensam. De som gått igenom samma sak kan förstå en mycket bättre, medan andra bara förstår en del. Man får även råd och tips från andra, får höra hur andra har tampats med liknande utmaningar och problem. När man får kontakt med andra i en liknande situation inser man att man inte är ensam.
Genom att tala med andra kan man lära sig uttrycka sina känslor och sätta namn på dem. Man behöver helt enkelt redskap för att identifiera sina känslor. Det kan vara svårt att tala om känslor eller våga visa sig svag och sårbar. Men detta är något man kan lära sig, säger Hagström.
– När man ser andra uttrycka känslor kan det hjälpa en att göra det själv. Förutsättningen är att det finns en villighet att utrycka sig. Om man inte vill, eller det känns för svårt eller hotande, så försöker man trycka ner det.
Viktigt att ta hand om sig själv
Om man känner att man har nytta av att gå och tala med någon ska man göra det, råder Hagström. Om en situation känns tuff behöver man erkänna det för sig själv.
– Förlorar man något viktigt i sitt liv är det en naturlig reaktion att man sörjer, det är inget osunt. Det är normalt att man mår dåligt och kan vara deprimerad när man får en hörselsjukdom. Det innebär inte att man är psykiskt sjuk, det är bara en del av livet. Det hjälper att man är medveten om det själv och att man tar det på allvar. Man behöver fundera igenom vad man behöver och ta hand om sig själv.