Inger Hannus är lycklig över att ha fått CI, kokleaimplantat inopererat och ställer gärna upp på att bli intervjuad.
– Du kan ju sätta som rubrik ”Ingers nya liv” säger hon glatt.
Jag besöker Inger i hennes hem strax norr om Närpes centrum och får en intressant pratstund med henne. En stor del av sitt vuxna liv före pensioneringen jobbade Inger som kokerska, främst på en lågstadieskola och i Närpes HVC:s kök. När hon berättar om sina jobb före pensioneringen säger hon att den höga ljudnivån i storköken troligen har varit en bidragande orsak till hörselskadorna vid sidan av de ärftliga anlagen med flera hörapparatsanvändare i familjen.
Ljus syn på tillvaron
Trots att livet inte alltid varit så lätt har Inger en ljus syn på tillvaron och en stark kristen tro. Hon tycker att familjen alltid fått krafter när de drabbats av sjukdom och andra svårigheter. När en av döttrarna som ettåring fick leukemi och dubbelsidig lunginflammation, sa Inger upp sig på jobbet för att kunna följa med barnet till Barnkliniken i Helsingfors. Det blev en vårdtid i Helsingfors på tre månader och efter det förstås fortsatt vård i hemmet. Efter några år blev flickan helt frisk.
Benröta i örat
För nästan trettio år sedan drabbades Inger av någonting litet ovanligare, nämligen benröta i vänster öra. Hon blev opererad och det bestämdes att hon skulle gå på kontroll en gång i året i Vasa. Man konstaterade snart att hennes hörsel blivit sämre och så småningom blev det aktuellt med hörapparat. Det vanliga då, för 18 år sen, var att man fick hörapparat på ena örat och i Ingers fall blev det för några år framåt frågan om en apparat på den ”bättre” sidan. Senare fick hon en hörapparat på vardera sidan.
Kontroller visade kraftig försämring
Inger hade räknat sig som en helt vanlig pensionär med åldersbetingad och ärftlig hörselnedsättning – men vid de årliga kontrollerna märkte man att hennes hörsel börjat försämras påtagligt. I samband med ett besök i Vasa i januari 2021 konstaterades att hörseln nu var mycket dålig och det beslöts att hon skulle få remiss till HUS öronklinik i Helsingfors.
På grund av coronapandemin blev alla åtgärder framflyttade, men i slutet av september 2021 blev äntligen det första besöket på HUS öronklinik av. Inger genomgick skivröntgen och en grundlig hörselundersökning. Hörseln testades bland annat så att hon skulle avgöra skillnaden mellan ord som liknade varandra. Inte så enkelt när man varit nästan helt döv de senaste åren och dessutom allt mera vant sig vid läppavläsning. Nu fick hon inte se talarens läpprörelser. – Man förklarade mycket bra vad idén med varje del av undersökningen var.
Psykologen ställde frågor om familjen
Följande besök på HUS var inplanerat i december 2021. Nu fick dottern som var följeslagare inte följa med in i mottagningsrummet. Där samtalade en psykolog länge med Inger om hennes hemförhållanden. Inger förklarar att det tydligen var mycket viktigt att reda ut om hon har makens och de vuxna barnens stöd både under den långa förberedelseprocessen för operationen och under tiden efteråt. Kanske kunde man genom det här samtalet ännu en gång kolla att hon var helt införstådd i vad hon gav sig in i.
I januari 2022 bar det i väg igen till HUS. Om det här tredje besöket i Helsingfors säger Inger skämtsamt att hennes huvud nu undersöktes väldigt grundligt – och fick godkänt. Hon fick nu också välja färg på de delar av apparaten som skulle vara synliga och hon valde grått.
Äntligen dags för operation
I mars 2022 åkte Inger i väg med dottern som följeslagare till Helsingfors. Det blev en natt på patienthotellet och sedan var det dags att inställa sig på avdelningen kl. 07.15 den 8 mars. Operationen skulle ta ungefär fyra timmar. Inger var medveten om att det var viktigt att allt skulle gå bra, bland annat eftersom känsliga organ som sköter lukt- och smaksinnet och balansen inte fick ta skada. Hon bad för läkarna och för vårdarna och somnade lugnt. När en av läkarna försiktigt väckte henne kunde hon läsa på hans läppar: ”Operationen lyckades”!
På uppvakningsavdelningen fick Inger ett första sinnesintryck som visade på att allt nu var i ordning: hon kände doften av nykokt kaffe! Redan dagen efter operationen fick Inger åka hem med sin ledsagare. Läkaren hade gett klara besked om vad hon fick och vad hon inte fick göra. Hon skulle ta alla värkmediciner som ordinerats, även om hon inte hade värk. Hon fick sköta enkla hushållssysslor, men inte lyfta. I fyra veckor skulle hon klara sig enbart med läppavläsning, för ännu var inte implantatet påkopplat. På frågan om det var en jobbig tid svarar Inger att hon ju visste att operationen gått bra och att hon snart skulle få sin hörsel tillbaka, så det var värt fyra veckors väntan.
Implantatet börjar fungera
I april var det dags att åka ner till Helsingfors igen. Då påkopplades implantatet och justerades. Nu började Inger höra ljud som hon inte upplevt på mycket länge. Hon hörde lärkan och andra fåglar och hon hörde småningom också syrsorna! Hon studerade bruksanvisningar och lärde sig att höja och sänka ljudnivån, hon laddade batterierna och hon torkade apparaterna regelbundet i en speciell torklåda.
– Tur att jag alltid varit intresserad av teknik, säger hon.
Ingers anpassning till implantatet är en process som ännu pågår. Hon ska åtminstone två gånger till i år på kontroll och i fortsättningen en gång i året.
Maken Lars-Åke kommer hem när vi håller på att avsluta intervjun. Han har varit norr om Vasa för att ge råd åt en person som är intresserad av pärttak, ett område som han är mycket kunnig på. ”Säg nu du också hur du upplevt det här med min dövhet och mitt nya liv”, säger Inger. ”Ja, hur ska jag säga det”, funderar han.
– Våra samtal kan ju nu röra sig på ett mycket bredare område. Nu kan vi till exempel tala om känslor igen.
Text och bild: Ulla Holmberg