Skrivtolkning är ett viktigt hörhjälpmedel som ökar delaktighet för personer med hörselnedsättning. För tillfället finns det endast fem svenskspråkiga skrivtolkar i Finland.
Eva-Ida Aminoff är en av de fem svenskspråkiga skrivtolkar som för tillfället finns i Finland. Skrivtolkning har varit hennes huvudsyssla i elva år. Hon började jobba som skrivtolk inom kommunikationskoncernen Evantia Oy 2011 via dotterbolaget Sign Line Oy, vilket förmedlar alla skrivtolkningsuppdrag som hon utför. Innan det gjorde hon olika praktikuppdrag i samband med en svenskspråkig skrivtolksutbildning, som ordnades år 2010 som ett samarbete mellan Svenska hörselförbundet och Axxell.
Idag Eva-Ida ett fast verksamhetsledaruppdrag på deltid vid sidan om och utför översättningar av myndighetstexter på lättföretagarbasis.
– Det ger en helhet som fungerar, både beträffande arbetsmängd och ekonomi, säger hon.
Tidigare har Aminoff även tagit olika tidsbe- gränsade projektuppdrag parallellt med skriv- tolkningen. Hon har bland annat arbetat med terminologi, bibliografiskrivning och bibliotekskatalogisering.
– Det är fint med en mångsidig palett av uppdrag och det gör att man förblir alert. Om jag ska nämna något specialintresse så har skrivtolkning av universitetsföreläsningar och akademiska konferenser alltid fascinerat mig. Man vippar på yttersta kanten av sin förmåga men helheten brukar bli hyfsad.
”Svenskspråkiga har inte många tolkar att välja bland när de gör upp sin FPA-tolklista. De blir tvungna att välja bland de som finns och inte enligt egna personliga preferenser, vilket är avsikten med FPA:s tolklista.”
Tolkar på tre olika språk
Den största andelen av Eva-Idas uppdrag kommer via Folkpensionsanstalten, FPA. Beställarna är tolkanvändare som har ett tolkbeslut och därmed rätt att beställa skrivtolk via FPA, som står för kostnaden. Aminoff skrivtolkar på svenska, finska och engelska – på såväl grundnivå som krävande nivå.
– Jag uppskattar att få använda alla tre tolkningsspråk. När språket byter upplever jag ofta att jag får ny energi, säger hon.
När det gäller FPA-uppdrag är placeringen i den senaste konkurrensutsättningen avgörande, vare sig man är anställd i ett företag eller skrivtolkar i egenskap av egenföretagare. Detta ger en osäkerhet beträffande arbetets fortsättning som inte alla vill leva med, menar Aminoff.
– Om tolken inte kommer med bland de serviceproducenter som FPA godkänner, måste man kanske byta arbetsgivare eller börja arbeta som underleverantör.
Mindre valmöjligheter för svenskspråkiga
Inom FPA-systemet har användarna en lista över tolkar och det gäller för den enskilda tolken att lyckas komma med på så många användares listor som möjligt. För tredjepartsbeställningarnas del gäller på motsvarande sätt att ha goda relationer och lyckas i sin marknadsföring när det gäller potentiella skrivtolkskunder.
– Vi är fem skrivtolkar som aktivt tar emot uppdrag på svenska, håller kontakt och försöker täcka över uppdrag. Vi delar på oss så att två parallella beställningar får åtminstone en tolk. Flera finskspråkiga kollegor gör till exempel studietolkningar på svenska samt andra uppdrag enligt sin egen förmåga, så vi är inte allena på marknaden. Distanstolkning har å andra sidan förbättrat möjligheterna för tolkarna att hjälpa varandra täcka över parallella beställningar över FPA:s distriktsgränser, säger Aminoff.
Skrivtolkning möjliggör en kvalitativ kommunikation för personer med nedsatt hörsel. Det skrivna blir ett komplement till det som användaren eventuellt kan höra eller läppavläsa.
För att garantera att svenskspråkiga personer kan delta i samhället på lika villkor behövs fler svenskspråkiga skrivtolkar. Från tolkanvändarens sida sett finns det mindre eller ingen valmöjlighet jämfört med den finskspråkiga sidan. Bristen innebär i praktiken att det händer att beställare blir utan skrivtolk, i synnerhet om det finns flera beställningar för samma tidsperiod.
– Svenskspråkiga har inte många tolkar att välja bland när de gör upp sin FPA-tolklista. De blir tvungna att välja bland de som finns och inte enligt egna personliga preferenser, vilket är avsikten med FPA:s tolklista, menar Eva-Ida..
Tilläggsuppdrag för att tackla efterfrågan Aminoff påpekar att skrivtolkar även upplever brist på uppdrag. Man kan enligt henne tala om en dubbelsidig brist.
– Det finns en stark säsongvariation med lågsäsong under sommarmånaderna och runt årsskiftet. Nästan varje vecka har tolken i sin kalender sådana perioder, då hen gärna kunnat ta emot skrivtolkningsuppdrag men det finns inga att tillgå.
Skrivtolkar är ofta anställda på så kallade nollavtal om de inte är egenföretagare. Detta betyder att inkomsterna varierar starkt.
– Långt ifrån alla språkkunniga personer, som kanske dessutom har högre utbildning, önskar varken att arbeta på ett nollavtal eller vara egenföretagare, säger Aminoff.
Att skaffa kompetens även som teckenspråkstolk eller tolk för personer med talsvårigheter är ett sätt att tackla problem med efterfrågan. Alternativt behöver man ha flera parallella arbetsförhållanden eller andra uppdrag, vilket är vanligt i Aminoffs bransch.
– Textning av tv-program och videoinspelningar har kommit starkt in som en möjlighet till tilläggsuppdrag för skrivtolkar, eftersom många beröringspunkter finns. Skrivtolkar gör både direkttextningar och vanliga program- och videotextningar i efterskott.
En diplomatisk inställning hjälper
För att arbeta som skrivtolk krävs förutom skrivsnabbhet och språkkunskaper även språklig uppfattnings- och omformuleringsförmåga och allmänbildning. En skrivtolk hittar en balans mellan inlevelse och professionell distans. – Det är viktigt med en sund självkritik, till exempel beträffande vilka uppdrag man är lämplig för och vilka man avsäger sig. Det är harmonin mellan personen och det som yrket kräver som blir avgörande. Livserfarenhet, empatiförmåga och en diplomatisk inställning hjälper också i arbetet, säger hon. Aminoff berättar att hon har varit med om att arrangörer med ovänliga repliker har försökt förhindra användarens rättighet att använda skrivtolk. Ibland konfronteras både användaren och skrivtolken.
– Det finns negativa attityder mot skrivtolkning och de blir ibland betungande, speciellt om man möter dem i samma sammanhang under flera år. Det kan gälla att skrivtolkningen stör, att den inte behövs, att inte tillräckligt många använder den vid publiktolkning eller att arrangören väljer utrustning som inte passar användarna.
För Eva-Ida Aminoff har arbetet som skrivtolk inneburit omväxlande uppdrag på olika orter i Finland och många utlandsresor till internationella möten och konferenser. Främst lyfter hon fram alla möten med människor, från kollegor och tolkanvändare till föredragshållare evenemangsarrangörer. För henne är det människokontakterna och möjligheten att öka delaktighet som ger arbetet mervärde.
-Det positiva med jobbet är att få vara med om att ge personer med nedsatt hörsel möjlighet att delta i sammanhang som man kanske annars skulle behöva lämna bort. Att användare uttrycker att skrivtolkningen är till nytta gör att man klarar av det som känns besvärligt.
Text: Tina Kärkinen