Hörselvården i de nyländska kommunerna ändrade egentligen inte upplägg när välfärdsområdena infördes 2023. I de nyländska kommunerna hör hörselvården nämligen som tidigare helt till HUS, Helsingfors Universitetssjukhus. Detta gäller alltså även invånarna i Västra Nylands välfärdsområdes kommuner Esbo, Grankulla, Hangö, Högfors, Ingå, Kyrkslätt, Lojo, Raseborg, Sjundeå och Vichtis.
Men alldeles enkelt är det ändå inte och det är verkligen inte lätt att hitta information genom att söka på nätet. Varken på välfärdsområdets eller HUS hemsidor finns information hur man går till väga när man börjat höra dåligt. Första anhalten är alltid en hälsocentral, som antingen drivs av välfärdsområdet eller privat, och som kan göra en första undersökning av hörseln. Därifrån remitteras man sedan vidare till något av de två sjukhus som utför grundligare undersökningar och kan förskriva hörapparater, eller till någon av de privata mottagningar som finns i området. Öronläkare och audionomer finns på Öron-, näsa-, halspolikliniken på Raseborgs sjukhus i Ekenäs och på HUS Hörcentral på Kirurgiska sjukhuset, Kaserngatan 11-13 i Helsingfors. Därtill finns många privata mottagningar som har köptjänstavtal med HUS i Nyland och ibland kan det vara svårt att hålla reda på var man egentligen fått sin vård.
Clara Westerlund-Horttana är sedan många år hörselrådgivare i Hörselföreningen i Västnyland och i HiA – hörselskadade i arbetslivet. Hon stöter nu på många frågor som hon inte kan svara på och tycker att man från välfärdsområdets sida borde gå ut med mer information hur hörselvården fungerar.
– Det som uppfattas som rörigt är att man kan remitteras både till Raseborgs sjukhus två audionomer och till privata sektorn som HUS köper tjänster av. I Ekenäs har Kuulotekniikka köptjänst, medan de i Sjundeå och Kyrkslätt kan få remisser till privata köptjänster i Lojo eller Esbo. För patienterna är det samma patientkostnad om man inte väljer att köpa hörapparater privat.
Hörapparater får man gratis genom HUS och det inkluderar även service. Om man väljer att själv köpa dem står man för samtliga kostnader själv: hörapparat, tillbehör, service med mera. Batterier, filter och annat putsmaterial betalar man alltid själv. Det som många inte har koll på är att om man har fått sina hörapparater genom köptjänst är det till den mottagningen och inte till sjukhuset man ska vända sig om hörapparaterna behöver service.
– Många tycker också att det tar lång tid att få service av hörapparaterna. En del hörapparater kan servas på sjukhuset, men större fel kan ta längre tid att åtgärda ifall de behöver skickas till tillverkaren för service.
Clara understryker dock att det nog i princip fungerar bra då man väl kommit in i rullorna och många är nöjda. Många hörapparater ges ut i området och man får alltid hörselvård på svenska i Raseborg. Köerna är heller inte så långa som på många andra ställen i landet.
Vilka hörapparater som ges ut inom HUS-området verkar dock kunna variera. Clara står själv nu i beråd att få nya hörapparater och har önskat få fortsätta med samma märke hon haft. Hon fick då veta att hon inte kan få dem via Raseborgs sjukhus utan måste till Helsingfors och Kirurgiska sjukhuset. När hon först ringde till Hörcentralen i Helsingfors fanns det ingen som kunde svenska och hon fick även alla blanketter på finska.
– Det blir intressant att se hur det går nu då jag ska dit i mitten av september. Jag har överhuvudtaget fått väldigt lite förhandsinformation om vad som kommer att hända, säger hon.
Öronläkaren som hon redan träffat där talade svenska men någon audionom som är svenskspråkig finns inte.
Jag ringer upp Hörcentralens telefontjänst och inte heller då finns det någon som kan svenska på plats. Det första meddelandet där man ska välja vilken tjänst man önskar sägs visserligen på finska, svenska och engelska men man kan inte välja ett alternativ där man får service på svenska. Personen som svarar i telefontjänsten vet inte hur många på Hörcentralen som kan svenska men gissar på ett par.
För rehabilitering och andra hjälpmedel än hörapparater, till exempel varseblivningssystem till hemmet och tv-hjälpmedel, ska man vända sig direkt till rehabiliteringsinstruktörer på Hörcentralen. För närvarande finns det ingen rehabiliteringsinstruktör för vuxna som kan svenska där. Birgitta Autere som varit rehabiliteringshandledare för barn gick i pension den 1 augusti och ingen ny har anställts på den tjänsten.
Patienter i Raseborg kan också vända sig till audionomerna på Raseborgs sjukhus som hjälper till med att få andra hjälpmedel än hörapparater.
Västra Nylands välfärdsområde är ett av de sju tvåspråkiga välfärdsområdena i landet. Dessa ingår i ett nätverk där de stöttar varandra i utvecklingsarbetet på båda språken och med speciellt fokus på svenskan. Nätverket samlas ungefär en gång i månaden och i det ingår även representanter för Helsingfors stad, Finlands svenska kompetenscenter och THL (Institutet för hälsa och välfärd).
Kia Leidenius är specialsakkunnig på enheten Svensk service i Västra Nylands välfärdsområde.
– Syftet med nätverket är att förbättra servicen i tvåspråkiga områden. Vi kartlägger
och delar med oss av fungerande modeller och påverkar också utåt med gemensamma skrivelser, till exempel till statliga myndigheter om att våra välfärdsområden måste få material på svenska så att vi inte själva ska behöva översätta. Vi lyfter utomstående forskningsrapporter om språkets betydelse och ser gärna att tredje sektorn samarbetar med oss.
Kia säger att intresset är stort för nätverket och vid varje möte deltar oftast alla områden och organisationer. Nätverket koordineras av Västra Nylands välfärdsområde, som har ett specialuppdrag att stöda utvecklingen av de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet. Specialuppdraget koordinerar även ett inspirationsnätverk mellan Finland och Sverige, där god praxis och innovationer delas länderna emellan. Också i det nätverket handlar det mycket om språkfrågor, säger Kia Leidenius.
Under de dryga 2,5 åren som modellen med välfärdsområden funnits tycker Kia att svenskan fått större synlighet.
– Inom vårt välfärdsområde har tvåspråkigheten förstås alltid fungerat bättre i de västra delarna men nu lyfts svenskan mycket mer också i de andra delarna. Från mitt eget Esboperspektiv kan jag tydligt se att språkfrågan fått större synlighet.
En annan fördel med reformen som Kia lyfter är att hela området snart har samma patient- och klientsystem och man då mycket lättare kan styra patienter och klienter över kommungränserna.
– Vi har på riktigt större möjlighet att styra kunderna till rätt personal enligt till exempel vilket språk man önskar vård på.
I Nyland finns alltså en särlösning, där välfärdsområdena ansvarar för primärvården och HUS för specialvården. Välfärdsområdet samarbetar alltså med HUS men där medger Kia att de kunde bli bättre.
– Vi har gemensamma klienter och patienter gällande till exempel hörselvård och det finns ännu mycket att jobba på för att få enhetliga och tydliga vårdstigar på båda språken.
Det finns ett statligt finansierat projekt att bilda tvåspråkiga nätverksbaserade kompetenscentrum kring Raseborg och Borgå campus. Där ska finnas kunskap som till exempel språkinlärningsmetoder, språkbad för studerande och självstudiematerial.
– Det är absolut inget fel på inställningen, de flesta vill verkligen lära sig svenska och kunna ge vård på patientens modersmål. Vi går nog mot allt mer tvåspråkighet.
En invånarundersökning som gjorts visar att de svenskspråkiga kunderna upplever att det blivit lättare att få service på svenska i området.
– Det var i och för sig en rätt liten undersökning men vi kommer att följa upp med fler vartefter.
En annan sak som förändrats är att mycket service nu sker digitalt på distans. Då man öppnar välfärdsområdets hemsida möts man direkt av Lunna, den digitala servicekanalen där man i direktchatt eller genom att skicka meddelanden kan kontakta hälsostationen, rådgivningen, tandvården, Seniorinfo samt den allmänna kundrådgivningen. Genom Lunna får man service på finska, svenska eller engelska och man kan chatta direkt med någon på dagtid, klockan 8-16. Om man inte hittar information om till exempel hörselvård så rekommenderar Kia att vända sig till Lunnas kundrådgivning så får man information hur man går vidare.
– Det finns säkert saker vi kan förtydliga på våra webbsidor gällande när man ska kontakta vem. Vi tar gärna emot respons och förbättringsförslag.
Kia rekommenderar att man går in på välfärdsområdets sidor och söker ”ge respons” så kommer man till rätt ställe.
Man kan också mejla eller ringa kundtjänsten info@luvn.fi eller 029 151 2000.
Text: Anne Sjökvist