I Ytteresse skola har man länge satsat på lärande för elever med olika former av hörselnedsättning – och också för döva barn. År 1997 fick man den första döva eleven och i samband med det anställdes också den första läraren som använde teckenspråk.
Allt fler elever med hörselnedsättning sökte sig till skolan och år 2001 fick man en teckenspråkskunnig speciallärare – och sedan dess har processen bara fortsatt. Skolan är hela tiden under utveckling, säger klassläraren Marika “Majken” Lassfolk.
– Borgå Dövskola hade stängts år 1993, så det fanns ett färdigt behov av undervisning på teckenspråk.
Både Majken Lassfolk och kollegan Ellinor Westerlund är väldigt stolta över sin skola, som de kallar för “Möjligheternas Hus”.
– Det finns en öppenhet här och en ständig nyfikenhet på vad vi kan utveckla så undervisningen blir bättre för alla, säger Majken. Och vi hittar hela tiden nya lösningar också – som vi tillämpar.
Klassläraren Majlken använder tecknad svenska under lektionerna
Fram tills idag har skolan haft cirka femton elever med hörselnedsättning.
– En del av dem har varit helt döva medan andra hört med kokleaimplantat, säger Ellinor – som själv är döv och kommunicerar med teckenspråk.
Under skoldagarna jobbar hon främst som stöd för enskilda elever, de döva barnen och de som hör med hjälp av kokleaimplantat. Majken använder tecknad svenska på lektionerna både för att eleverna med hörselnedsättning ska förstå och för att Ellinor ska uppfatta vad som sägs – men också för att det gynnar de hörande eleverna.
– Många av våra hörande elever säger att de lär sig mycket bättre när de ser teckenspråket parallellt med talet, säger Majken. Teckenspråket är så visuellt och logiskt att kunskapen fastnar bättre när man ser den tecknad i klassrummet.
Ellinor står för det genuina teckenspråket i klassrummet
Majkens intresse för teckenspråket har hängt med ända sedan hon var liten. Hon växte upp med en granne som är döv och gick i specialdaghemmet Snäckan i Ytteresse där man satsar extra på barn med olika former av funktionsnedsättningar – inklusive barn med hörselnedsättning. Senare lärde hon sig teckenspråk i skolans teckenspråksklubb och på olika arbiskurser.
– Men den bästa utbildningen har jag fått här i vår egen skola, säger Majken som ändå betonar att hennes grammatik inte alltid är rätt och att det är Ellinor som står för det genuina teckenspråket i klassrummen.
– Ibland blir det så avancerat att jag får anstränga mig för att förstå vad hon menar, säger Majken.
Ellinor får i sin tur anpassa sitt språk då och då – för att Majken ska förstå.
– Men jag är bara glad för alla som försöker och vill lära sig, säger Ellinor som också hållit populära teckenspråksklubbar för skolans hörande elever efter skoltid.
Många av våra hörande elever säger att de lär sig mycket bättre när de ser teckenspråket parallellt med talet.
Ytteresse skola undervisar också CODA-barn på distans – över hela svenskfinland
Förutom närkontakten med de egna eleverna riktar sig Ytteresse skola till många med hörselnedsättning – över hela svenskfinland. Under tre års tid har projektet “Språkstyrka” riktats till alla finlandssvenska elever med hörselnedsättning – och sedan april 2024 har man också börjat vända sig till de så kallade CODA-barnen.
CODA-barn är en förkortning av “Children of deaf adults” och att jobba med dem innebär att undervisa hörande barn till döva föräldrar. Också det gör Ellinor mest på distans eftersom CODA-barn finns över hela Finland, och både hon och Majken har lagt märke till att den här verksamheten – som redan länge har funnits på finska – är otroligt viktig. Dels för att den förstärker det finlandssvenska teckenspråket och dels för att man hjälper barn att förstärka kontakten till sina egna döva föräldrar – bland annat genom att ordförrådet blir större och att det blir ännu lättare att kommunicera.
Eftersom Ellinor Westerlund själv är döv går undervisningen ut på att alla talar teckenspråk tillsammans och ämnena varierar och kan gälla i princip vad som helst.
– Vi brukar rikta in oss på olika temaområden, berättar Ellinor. En lektion kan exempelvis bara handla om vädret.
Hon brukar också ge uppgifter till sina elever, som att de ska ta med någon favoritsak till nästa lektion för att berätta om den.
– Det är så viktigt att lektionerna ska kännas roliga och lustfyllda – för det är då man lär sig som bäst, säger hon.
Ellinor får själv ofta positiva aha-upplevelser tillsammans CODA-barnen, speciellt när hon märker hur mycket glädje det ger dem att lära sig teckenspråket bättre och att de får lära känna andra i samma, ganska unika situation.
“Pedersöre kommun har en duktig ledning”
Enligt Majken Lassfolk och Ellinor Westerlund har Pedersöre kommun en duktig ledning som alltid förstått skolans behov och hjälpt till att fixa möjligheter – som nu senast med undervisningen på distans.
– Dessutom har vi en lyhörd bildningschef med bra attityd gentemot de här frågorna, säger Majken.
Enligt Ellinor Westerlund är Ytteresse skola en särskilt bra plats för döva elever då teckenspråket finns med överallt. Inte bara på lektionerna utan också på morgonsamlingar och högtider som julfester och våravslutningar.
– Fast på grund av tekniken har vi nästan ingen som är helt döv idag, säger Ellinor, eftersom de som föds som döva nästan genast får sina kokleaimplantat. Trots det tycker jag ändå att teckenspråket är jätteviktigt – dels som avlastning då det kan vara ansträngande att höra med implantat hela dagarna och dels för att barnen själva ska få välja när de vill tillhöra den döva världen med teckenspråket och när de vill slå på sina apparater och höra – eller när de för den delen både vill höra, tala och teckna teckenspråk.
Kontakten mellan eleverna berör
Både Ellinor och Majken berörs av kontakten mellan de hörande barnen och barnen med hörselnedsättning i deras skola.
– De söker sig till varandra och det är ofta med hjälp av just teckenspråket – det kommer helt automatiskt, säger Ellinor.
Är det svårt att lära sig teckenspråk ifall man inte vuxit upp med det?
– Nej, svarar Majken. Det är ett jättevackert språk. Enkelt, och som sagt väldigt logiskt.
Artikeln har publicerats i Vi hörs 3/2024
Tex: Hannah Klingenberg
Bild: Majken Lassfolk