Mycket har förenklats genom digitaliseringen. För mig som hörselskadad gäller det förstås alla hjälpmedel jag har. Inga sladdar behövs längre mellan öron och telefon, TV och andra hjälpmedel. Enligt Dick Lundmark, hörseltekniker på Kuulotekniikka, kan man i framtiden sannolikt köpa sina första hörapparater t.ex. från Gigantti och själv justera dem via en applikation i telefonen! Skrämmande för mig, men säkert helt naturligt för dagens unga!
På ett allmänt plan har tidsanvändningen blivit effektivare genom digitala arbetsmöten och webbinarium, digitala kontakter till myndigheter och såklart e-posten. Vem litar ens längre på att vanlig post kommer fram? Åtminstone vet man inte när den kommer fram. Man behöver inte en ledig dag för att besöka skattebyrån eller FPA utan kan enkelt skicka material via internet. Nåjo, myndigheternas dörrar är sällan öppna så där har det kanske gått för långt med digitaliseringen?
Men… när flera välfärdsområden nu ska spara enorma summor och bl.a. föreslår att hembesök till hemvårdsklienter och dagcenterverksamhet för äldre skall ersättas med digitala skärmkontakter, då tycker jag att det gått för långt. Möjligen kunde detta vara ett valbart alternativ för personer som känner att det räcker för just dem.
I framtiden då de som är diginativa behöver denna verksamhet är det kanske naturligt? Förhoppningsvis inte ens då. Min åsikt är att digitaliseringen ska ta det lilla lugna och framskrida i en mänskligare takt, låta människor fortsätta vara människor. Vi behöver andra människor för att hållas friska.
Text: Bodil Selenius
Medlem i Hörselföreningen i Västnyland, styrelsemedlem i Svenska hörselförbundet.