Vad betyder egentligen en barriär? På den frågan tror jag bestämt vi får olika svar beroende på vem vi frågar. Det betyder olika saker beroende på vilket perspektiv vi har. För någon kan det handla om en rädsla som hindrar en från att göra det man vill i livet. För någon annan kan det handla om en naturlig barriär som hur man ska korsa ett vattendrag eller bestiga ett berg. För ytterligare någon annan kan det handla om att behöva assistans med att komma sig ur sängen på morgonen eller med att förbereda frukost och att klä på sig. Tillgänglighet i den fysiska miljön är en annan barriär som många dagligen måste övervinna. Rätten till sexualitet, familjeliv eller arbetsliv är för många i samhället något av en social barriär. Det finns även digitala barriärer då många upplever ett utanförskap på grund av utmaningar med att använda digitala tjänster.
För mig som rullstolsanvändare och med en medfödd hörselnedsättning på båda öronen finns många olika trösklar och hinder att dagligen forcera. Ett exempel på när jag själv kan känna mig utanför som hörselskadad är i egenskap av kommunalpolitiker. Då missar jag ibland spontana och inofficiella diskussioner som kan förekomma under fullmäktigemöten på grund av att mikrofon inte alltid används. Eller då mina hörapparater går sönder, då kan jag varken fungera eller arbeta. Oavsett vilken barriär det handlar om är det viktigt att respektera att vi alla har vår egen kamp att bekämpa.
Det allra viktigaste är att vi stöder varandra och vågar prata om de här sakerna öppet, utan att vi ska behöva känna att vi är besvärliga. Att bryta barriärer och främja inkludering är något vi alla vinner på.
Hur kan vi överbrygga fysiska och sociala barriärer? Strukturell diskriminering är något jag ofta återkommer till då jag talar om barriärer. Diskrimineringen kan bestå av informella normer eller av formella regler, som t.ex. lagstiftning, i samhället. Genom diskrimineringen blir en grupp – exempelvis kvinnor, män, äldre, etniska minoriteter, funktionshindrade eller HBTQ-personer – underordnad en annan. Med andra ord innebär det här att innan vi ens kan tänka oss att överbrygga en barriär blir vi diskriminerade genom att exempelvis inte bli beviljade nödvändiga hjälpmedel eller tillräcklig assistans. Det här kan vi förändra genom att vi tillsammans lobbar och arbetar för de områden där det behövs förändring. Det allra viktigaste är att vi stöder varandra och vågar prata om de här sakerna öppet, utan att vi ska behöva känna att vi är besvärliga. Att bryta barriärer och främja inkludering är något vi alla vinner på.
För oss med hörselnedsättning kan det kännas lite komiskt att säga att hindren finns mellan öronen. Men jag tror att det många gånger handlar om våra rädslor som blir till ett psykologiskt hinder. För att komma vidare behöver vi dela just dessa rädslor och tillsammans förklara vad vi behöver. Detta behövs för att skapa en dialog och förståelse mellan användare av servicen och berörda beslutsfattare och tjänstemän. Det är vad jag tror är det enda sättet hur vi på riktigt skapar en bestående förändring i vårt samhälle. Vi ska inte gömma oss.
Text: Anna Caldén
Bild: Privat
Tidigare publicerad i Vi hörs 1/2024