Maria Eriksson har arbetat på förskolan i sex år. Hon säger att hennes klassrum är för litet för att ljudnivån ska vara behaglig.
Förskollärare Maria Eriksson har vant sig vid en dålig ljudmiljö på sin arbetsplats. I hennes klassrum är ljudnivån dagligen så hög att både barn och personal blir trötta och stressade. För att minska ljudnivån har hon fått ta till sina egna knep.
Text & bild: Tina Kärkinen
Maria Eriksson jobbar som viceföreståndare vid Cygnaeus förskola i Helsingfors. Förskolan ligger i anknytning till Cygnaeus skola och Maria undervisar i ett klassrum med 20 barn. Utrymmet är inte idealt för en så stor grupp och det har kommit klagomål från både barn och personal, berättar Maria.
– Ljudmiljön är ett problem här för vi har ett för litet utrymme för så många barn. Det är tyvärr för litet för att ljudnivån och ljudmiljön ska vara behaglig. Det finns barn som går omkring och sätter händerna för öronen mitt under dagen. Deras sociala ork tar slut på grund av att ljudnivån är alldeles för hög för dem.
När jag hälsar på Maria en onsdag morgon vid niotiden är barnen ute på gården. Det här är en av de lugnaste stunderna på dagen. Maria har jobbat i sex år på förskolan och säger att den höga ljudnivån är något man bara får lov att vänja sig vid. Hon berättar att hon har tinnitus sedan tidigare och ljudnivån på förskolan gör inte saken bättre.
Maria berättar att hon sätter mycket tid på att fundera på hur man hittar tystnaden. Under åren har hon hittat sina små knep för att sänka ljudnivån och lugna ner barnen. Hon berättar att barnen får ta små pauser emellanåt för att hitta tystnaden. Det kan vara efter maten då Maria sätter på avslappnande musik innan man läser saga. Sådana stunder brukar ta ner ljudet.
– Det är klart att om ljudnivån blir hög i rummet så höjer alla rösten samtidigt. Det märks på barnen att de blir trötta på ljudnivån. Det är några som brukar få rynkor i pannan och sätta händerna för öronen, börja skaka på sig och stänga ögonen.
När ljudnivån stiger brukar Maria ibland spela upp en melodi från sin telefeon för att få barnens uppmärksamhet. Då vet barnen att man måste stanna upp och tala saktare.
– Då brukar jag säga att nu finns det kompisar här som inte orkar höra på det här, nu behöver vi en tio minuters viskning. Jag sätter på klockan och när den ringer kan man börja prata lite högre igen. Det är som att de skulle njuta av att de får viska en stund, då landar de själva också på nytt.
Påverkar humöret och arbetet
Den höga ljudnivån påverkar även personalens mående och ork. Maria har själv märkt att det inverkar på hennes humör under dagen och säger att det orsakar en onödig irritation.
– Jag är mycket mera harmonisk och mycket trevligare mot barnen när det är lugnt och skönt. Det är nog så för alla, även för barnen. Om volymen är hög och de vuxna står här och skriker att barnen ska vara tysta, så blir det ju bara högre och högre. Det blir en ond cirkel. Man måste ta ner ljudnivån, så att de hittar en lämplig nivå och sedan låta dem finnas i tystnaden en stund. Sedan kan de fortsätta. Det här att gorma till, vilket man ibland gör bara för att man är människa, det hjälper aldrig.
Kreativa lösningar för att sänka ljudnivån
Den dåliga ljudmiljön är inget som man har tagit upp med beslutsfattare. “It goes with the work”, säger Maria på engelska. Det kommer med jobbet helt enkelt.
– Det är ju är ganska tokigt att det är så, att det inte är något som man tar upp desto mer, säger hon.
Maria menar att det är bra att dela upp barnen i små grupper så att inte alla leker på ett och samma utrymme. Själv har hon möblerat om och flyttat på bokhyllor så att det finns små lekplatser här och där. På det sättet skapar hon platser där man kan vara lugn.
Hon pekar på en plats i bakre delen av klassrummet som är avskiljt från det stora utrymmet med hyllor och bord.
– Det är ett bra ställe att leka på. Där kan de bygga kojor, vi kan placera borden så att man sätter filtar ovanpå och så gör man en koja. Då brukar barnen gå in i kojan och viska, vilket sänker ljudnivån. Problemet är bara att man inte vet vad de viskar, det kan också viskas fulheter. Så det är inte alltid en positiv sak, säger hon och ler.
Jag noterar att det också finns ett tält uppsatt i klassrummet. Maria berättar att barnen kan gå in i tältet för att få en lugn stund när ljudnivån blir för hög. I tältet ska man få vara i lugn och ro och där får man inte bli störd.
– En del kan somna där när de väl går in, det finns en stor mjukis där inne också. En del tar en tidning med sig eller något annat. Sedan finns det även de som helt spontant sätter sig i någon av knutarna i rummet och vill leka ensam, det har de alltid möjlighet och rätt att göra.
Tidigare använde sig personalen av ett sorts trafikljus för att reglera ljudnivån. När ljudnivån blev för hög visade trafikljuset rött och tjöt till.
– Men det fungerade inte överhudtaget med sexåringar. Sedan stod ju alla framför trafikljuset och skrek så mycket dom kunde, för att få den att låta och blinka, skrattar hon.
Små andningspauser
När barnen kommer in från gården på förmiddagen brukar Maria hålla en morgonsamling tillsammans med barnen. Då sitter man i ring och får öva sig på att markera och lyssna på varandra.
– Alla har alltid något att säga och när man får ordet finns det mycket att berätta. Någon kanske vill berätta att den tvättat hunden föregående dag. Det är en bra stund och de är respektfulla mot varandra, fast en del har svårt att vänta på sin taltur.
Ett av Marias favoritknep för att komma ifrån den höga ljudmiljön inne på förskolan är att åka ut i naturen. Det kunde de inte göra under pandemin, men nu kan de ta tians spårvagn till centralparken en gång i veckan. Där tillbringar de en hel förmiddag och Maria har sett vilken positiv inverkan naturen har på barnen.
– Det är ett under hur barnen är där ute i naturen, de är som helt andra barn. De strider inte med varandra, man kan leka tillsammans och inte behöver man skrika heller. Lekarna blir helt annorlunda. Naturen har en väldigt lekande effekt, vilket är roligt att se, och det är något jag vill erbjuda dem. Det är en andningspaus i veckan att åka ut. Man borde våga göra sånt mera, säger hon.
I januari påbörjas en renovering av byggnaden för de kommande två åren. Då får förskolan flytta ner till baracker som finns vid Eira strand. Ljudmiljön är något som har diskuterats i samband med renoveringen.
– Jag antar och tror att det kommer att vara bättre efter det, säger Maria hoppfullt. Det är ett skyddat hus så det får inte göras så radikala saker, men problemen med ljud har diskuterats tillsammans med arkitekterna. Men det fråntar ju inte det faktum att det är hemskt många barn på ett litet område.
Maria kommer själv att byta arbetsplats nästa år. Då flyttar hon till ett nytt daghem som ska byggas på stora Robertsgatan i centrum. Hon är lite skeptisk till de ritningar hon har sett hittills, men hoppas att akustiken tas i beaktande när de nya utrymmena byggs.
– Vi har fått se ritningar över helt enorma utrymmen, säger hon och lyfter på ögonbrynen. Men utvecklingen går framåt, nuförtiden tror jag att man tänker mer på akustiken och använder mycket ljuddämpande material på väggar och golv som ska dämpa både rörelse och ljud.
Text&bild: Tina Kärkinen
———————————–
Faktaruta
Så kan du skapa en god ljudmiljö på arbetsplatsen
- En genomtänkt möblering
- Mattor
- Hellre långa tjocka gardiner än tunna kappor
- Specialbord alternativt skrivbordsunderlägg
- Tassar på stolar och bord (tennisbollar)
- Tätningslist i lådor, skåp och dörrar
- Ljudabsorberande anslagstavlor
- Ha dörrarna stängda
- Stäng av bakgrundsmusik
- Om hörseltekniska hjälpmedel finns bör de användas