För Lars Hedman är musik en viktig del av livskvaliteten. I takt med att hans hörsel försämrades, förlorade han bit för bit något av musikupplevelsen. Efter några år var bara basen och trummorna kvar. När han fick sina första hörapparater kom musiken tillbaka.
Text: Lars Hedman • Bild: Pia Hedman
För mig är en vårpromenad i solsken och genom natur med sommarlöften, med träd, blommor och fågelsång balsam för själen. Motion, frisk luft och närheten till naturen räknar jag som viktiga delar av min livskvalitet.
Men vänta ett tag! Fågelsång?
Den har jag tyvärr avskrivit som en del av livskvaliteten. De enda fåglar jag hör är kråkan och fiskmåsen. För mig har bofinken, rödhaken, talgoxen och andra sopraner helt försvunnit. Mina hörapparater fångar bara upp fågelkörens bassångare. Men för all del, de är också en viktig del av naturen.
Det är inte bara småfåglarna som försvunnit. För många, bland annat mig, är också musiken en viktig bidragande faktor till harmoni och livskvalitet. Eftersom min hörselskada utvecklades långsamt och nästan obermärkt, förstod jag inte att jag hela tiden förlorade något av musikupplevelsen, en bit i taget. Och de bitarna plockades bort från det höga tonerna och så småningom nedåt i skalan. Efter några år var det bara basen och trummorna kvar. Inte att undra på att jag helst lyssnade på The Who och Keith Moons trummor. Först nu inser jag att det var mina hörselproblem som fick mig att sluta söka ny musik. Istället lyssnade jag på de låtar jag hörde som ung, minnet fyllde i det som öronen inte längre snappade upp. När jag fick mina första hörapparater kom musiken tillbaka.
Visst har vi som har en funktionsnedsättning också rätt att kräva något extra
Den första gången som jag lyssnade på min favoritmusik med de nya hjälpmedlen i öronen blev emotionellt starkt; ”vad har jag gått miste om under alla dessa år”? Nu har jag dessutom lärt mig välja bra hörlurar och spela musiken genom en equalizer som förstärker de höga tonerna. Jag kan åtminstone låtsas att musiken är lika njutbar som då jag hade bättre hörsel. Men helst lyssnar jag fortfarande på gamla godingar.
Hjälpmedel skall höja livskvaliteten och förbättra vardagen om man har en funktionsnedsättning. Det kan kanske låta överdrivet att kräva hörapparat för The Who och fågelsång när man tappar vart fjärde ord i en diskussion, inte hör brandvarnaren och inte kan lyssna på nyheterna i radion.
Förvisso, det viktigaste för mig är att hörapparaterna hjälper mig att kommunicera och förbättra min säkerhet. Att jag klarar av att prata med andra, vara med på möten, ringa Skatteverket och höra den där bilen som kommer snett bakifrån då jag ska över gatan. Det är grundläggande förutsättningar för livskvalitet, för att inte tala om överlevnad. Men visst har vi som har en funktionsnedsättning också rätt att kräva något extra. En god vän med synskada berättade hur överväldigande det var att kunna uppleva en teaterpjäs igen med hjälp av syntolkning.
Hörselslinga eller skrivtolkning kan ge oss med hörselnedsättning en bättre teaterupplevelse. Det hör till det där ”lilla extra” som inte alltid beaktas. Men som kan vara helt avgörande för att motarbeta utanförskap, isolering och depressioner.