Vem har tolkningsföreträde och vems perspektiv synliggörs? Dessa frågor är drivande för Rita Paqvalén, som arbetar med att främja tillgänglighet inom konst- och kultursektorn.
Rita Paqvalén har lång erfarenhet av att arbeta med tillgänglighet och mångfald. Hon har tidigare jobbat som forskare inom litteratur och som kritiker och skribent. Hon har också haft en fot inom kultursektorn som festivalarrangör, bland annat i samband med Åbo kulturhuvudstadsår. Sedan elva år tillbaka är Rita verksamhetsledare för Kultur för alla, en organisation som främjar delaktighet och tillgänglighet inom konst-och kulturfältet.
– Genom allt jag har jobbat med har mitt engagemang och intresse varit vem som har tolkningsföreträde till kultur och vems perspektiv som syns, säger hon.
Jag träffar henne på Kabelfabriken i Helsingfors, där Kultur för alla har sitt kontor. Organisationen har funnits sedan 2003 och i början var man en del av statens konstmuseum och jobbade enbart med tillgänglighet inom museisektorn.
Under åren har Kultur för allas verksamhet utvecklats till att gälla mångfald och delaktighet inom hela konst- och kultursektorn. På uppdrag av kultur- och undervisningsministeriet hjälper man kultursektorn att vara mer öppen och inkluderande för alla.
– Vi jobbar inte enbart med tillgänglighetsfrågor, utan även med mångfaldsfrågor såsom vem som kan vara delaktig i konst och kultur, vem kan vara aktör, och vem kan vara aktiv inom kultursektorn. Alla dessa frågor är för centrala för oss.
Kultur ett redskap för inkludering
För att fullfölja sitt uppdrag jobbar Kultur för alla med medborgarorganisationer för att identifiera behov, trösklar och vad som behöver göras, berättar Rita.
– Konst och kultur är ett fungerande redskap för att främja olika gruppers intressen och skapa inkludering. I synnerhet när vi närmar oss identitetsfrågor ur ett minoritetsperspektiv handlar det om att synliggöra, för att minoriteten ska vara en del av den stora berättelsen. Inom kulturen kan man jobba med det.
Kultur för alla jobbar inte endast mot kulturinstitutioner, utan även mot kulturadministrationen och finansiärer. Tillgänglighet behöver lyftas fram som ett kvalitetskriterium när kultursektorn finansieras, anser Rita.
– Tillgänglighet är inget som ska komma i efterhand. Det ska vara en del av den konstnärliga processen från början, inte påklistrad. När tillgänglighetslösningar integreras i den stora helheten kan de rentav tillföra något nytt till exempel i det konstnärliga arbetet.
Samarbete över språkgränsen
När Rita började jobba på Kultur för alla var hon den första svenskspråkiga anställda. Hon satte genast igång med att kartlägga vilka svenska aktörer som fanns på området. 
– Vi har bland annat samarbetat med SAMS och Finlandssvenska teckenspråkiga, vilken är en av de föreningar som jag har jobbat mest med gällande konkreta frågor. Finlandssvenska teckenspråkiga är en liten grupp i samhället som har en väldigt utsatt position. Det har varit viktigt för mig att synliggöra den gruppen.
Som den enda svenskspråkiga anställda har Rita försökt vara en bro mellan det svenska och det finska funktionshinderfältet.
– Det säger sig självt att jag inte hinner vara 100 procent närvarande på alla olika håll. Jag hoppas att vi skulle ha mer samarbete med svenskspråkiga aktörer inom funktionshindersektorn, så att vi kunde förankra saker som vi gör på finska.
Vem har tolkningsföreträde?
En drivande fråga för Rita är att alla ska ha rätt till att konsumera och skapa konst och kultur, men också att se sig själv reflekterad i den omgivande kulturen. Vi ska alla kunna känna att vår kultur, våra berättelser och vår historia återspeglas i det kulturutbud som finns. 
– Genom fler berättelser och ökad representation kan vi påverka på ett mer subtilt sätt än att bara säga att alla ska ha rätt till delaktighet. Konsten har en förmåga att jobba med det undermedvetna, och påverka på ett helt annat sätt än vad kanske olika strategidokument kan.
Tillgänglighet är även en social och ekonomisk fråga, poängterar Rita. Att inte känna sig hemma i det samhälle som omger en kan skapa utanförskap och ohälsa.
– Om alla känner sig delaktiga så säkerställer vi också att människor mår bättre. Det är hälsofrämjande att känna att man hör hemma i det samhälle som man befinner sig i. Att känna sig exkluderad kan skapa psykisk ohälsa.
Hälsofrämjande att höra till
Genom kulturen kan man skapa en känsla av samhörigt och att man hör hemma, men man kan också göra det motsatta.
Det räcker inte att man har en teckenspråkig tolkning om man aldrig ser sig själv i den utställningen — eller om ens historia aldrig synliggörs i en museal kontext, säger Rita.
– Konsten och kulturen är också ett sätt att bli en medborgare. Att ta del av konst och kultur, gå på teater, titta på TV eller själv skapa konst kan vara ett sätt att stärka sin identitet och känna sig bekräftad. Språk är ju också en del av kulturen och det är i högsta grad viktigt att vi kan uttrycka oss på vårt modersmål.
Hörselsnedsättning gav perspektiv
Tidigare arbetserfarenheter har gett Rita en bred förståelse för funktionshinderfrågor. Under studietiden jobbade hon som personlig assistent till en flicka med intellektuell funktionsvariation och som assistent till en person med synnedsättning. Trots att hon jobbat länge med dessa frågor, medger hon att det finns trösklar som hon inte ser eftersom de inte finns i hennes vardag.
– I vår arbetsgemenskap har vi haft medarbetare med olika slags funktionsvariationer, vilket hjälpt mig att förstå vilka slags anpassningar vi behöver göra.
På det personliga planet har åldersrelaterad hörselnedsättning gett ett nytt perspektiv.
– Jag börjar bli medveten om hur det påverkar min vardag att höra dåligt, att jag inte riktigt kan höra vad folk säger under ett möte. Det som jag märker nu med min hörselnedsättning är också den psykologiska aspekten, frustrationen över att inte riktigt höra. Om jag sitter vid ett kafébord påverkar omgivningens ljud vad jag hör och jag kan känna mig exkluderad i samtalet.
Utvecklingen går framåt
Rita upplever att det finns en ökad förståelse för och öppenhet kring tillgänglighetsfrågor idag. Framsteg har gjorts, såsom ökad medvetenhet kring finlandssvenskt teckenspråk och ett bredare tillgänglighetstänk inom Yle, säger hon.
Olika appar och digitala hjälpmedel har också tagit stormsteg på flera finlandssvenska teatrar.
-Man har kanske tänkt mer på att teatrar ska vara tillgängliga för finsk- eller engelskspråkiga, men de här apparna möjliggör också textning på svenska.
På många plan är hon positiv, men medger att det fortfarande finns saker att förbättra.
– Textning och syntolkning på svenska är fortfarande en brist. Det är ett stort steg innan vi får allting på svenska. Om man inte kan finska så är man nog i en ganska utsatt situation, för det kan vara svårt att få textning.
När det gäller teatrar poängterar Rita att tillgänglighet behövs i olika skeden av teaterbesöket. Det gäller inte endast det som händer inne i salongen, du behöver också kunna kommunicera på vägen in, köpa biljetter. Det är också viktigt att personal lär sig använda olika kommunikationsmedel när man säljer biljetter, eller att man vet hur man kan inkludera en tolk eller textning på möten. Att utbilda personer i ett annat sätt att fungera i vardagen är också viktigt.
– För personer med en hörselnedsättning är till exempel induktionsslingor centrala. Det är viktigt att induktionsslingor inte bara finns i teatersalongen utan även i biljettkassor och i mötesutrymmen, så att man kan delta på lika villkor.
“Kultur är ett sätt att bli till som människa”
Oberoende om vi är intresserade av konst och kultur eller inte, är det en stor del av vår vardag, menar Rita.
– Tar vi bort kultur så tar vi samtidigt bort arkitektur, design, tv, film och musik.
Kultur ska inte ses som en lyxprodukt, något man satsar på när man har sett till att människor har mat på bordet eller någonstans att bo, anser Rita. Om du inte har tillgång till kultur, vare sig som konsument eller aktör, är det en viktig del av tillvaron som du blir exkluderad från.
– Att känna sig inkluderad är en central del av vårt psykiska välmående. Genom kulturen kan du stärka det sätt på vilket du uttrycker och definierar dig själv, ditt kultursammanhang. Kultur är ett sätt att bli till som människa.
Text&Bild: Tina Kärkinen